Att Vara En Villig komponent i någon annans drama

Om vi någon gång blivit indragen i någon annans meningsskiljaktighet,

klagomål eller blivit direkt påhoppad…

Ja, då har vi förmodligen varit någon annans Villiga Komponent…

En villig komponent är någon som energimässigt valt att ställa upp som någons spegel, bollplank, bov eller även hjälte, för den delen.

Vi gör det hela tiden utan att inse, att det är det vi gör.

För det vi sällan förstår är att överenskommelsen är baserad på vår frivillighet och djupa önskan om att hjälpa andra, till att bättre förstå sig själva.

Vilket betyder, att nu när vi vet det, så kan vi också tillåta oss själva, att avsäga oss den rollen… i alla fall ibland.😉

Med åren har mina kriterier för att ställa upp i andras teaterspel, blivit tajtare. Jag har helt enkelt slutat att vara den som alltid råkar vara i närheten, när det är dags för en urladdning av något slag.

Men jag är fortfarande beredd att vara en villig komponent till andra, när viktiga läxor ska läras, även om det till tider kan bli extremt jobbigt för mig själv.

För mitt Högre Jag vet nämligen, att även jag lär mig något viktigt då. (Två flugor i en smäll, så att säga 😊)

Om vi känner igen oss i detta, så är det förmodligen något vi gör på ren reflex. Då kan det vara på tiden att titta lite närmare på konflikterna i vårt liv, och vår roll i dem.

Har vi många små konflikter runt oss dagligen eller kanske stora, så är en bra fråga att ställa oss:

-Har det här med mig att göra?

När vi ställer oss den frågan i ett neutralt sinnestillstånd, så är det lättare för vårt Högre Jag, att ge oss ett svar. (Vi uppnår lättast neutralitet efter meditation, eller när vi varit ute i naturen.)

Det är dock för sent, när vi redan är inne med hela vår personlighet i konflikten. Då är det bättre att vänta tills stormen har bedarrat, och först då reflektera över vad som egentligen hände. Då har vi tid till att finjustera vad vi verkligen vill uppleva, och inte blint gå in i samma slags drama en gång till.

Om svaret på frågan, ’om det här har med oss att göra’, blir ett nej, så är det mycket lättare att distansera oss, och inte ta det som skett så personligt.

Då kan vi i stället fråga oss:

-Är jag, den här gången, enbart en villig komponent i den andres drama? (Som faktiskt hjälper den andre i att lära sig något om sig själv)

Är svaret ja, så blir nästa fråga:

-Har jag något att lära av detta?

Återigen, om svaret blir nej, då blir det tydligt för oss att det här inte är en lärdom som vi kan dra nytta utav.

Utan då är det förmodligen mer troligt att vi har hamnat i ett omedvetet mönster, som fortsätter att upprepa sig.

Där vi drar till oss vissa typer av människor som utspelar vissa typer av konflikter, om och om igen.

Det ingår nämligen inte i vår Livsplan, att omedvetet

spela upp samma spel om och om igen.

För vid varje konflikt ska en viss förståelse och lärdom uppstå, som ger oss en fördjupning av vår kärlek och inre visdom, både till oss själva och andra.

Har det inte skett, så är risken stor att skivan har fått ett hack i sig, nålen tar sig inte vidare av sig själv, utan vår direkta medvetenhet om ämnet.

Då kan vi helt enkelt säga till vårt Högre Jag:

-Från och med nu avstår jag helt från den här typen av drama, för jag har lärt mig allt det jag kan lära mig av det.

När vi medvetet tar sådana beslut lyssnar vårt Högre Jag alltid på oss, och vi får hjälpen vi behöver för att ta oss över hacket i skivan.

För detta är något som vårt Högre Jag älskar att uppleva genom vårt mänskliga sinne, när vi belyser vår medvetenhet på ett ämne och växer i förståelse, om oss själva och andra.

För det viktigaste vi kan göra för oss själva i den Nya Tiden som kommer, är att vara energimässigt medvetna.

Det betyder att vi tar fullt ansvar för de energistrider vi går in i och väljer dem med omsorg. 

Vi använder helt enkelt vår energi, på ett mer resurseffektivt sätt.

Men vi är här för att lära oss att förstå mer om oss själva. Och ett viktigt sätt att lära oss nya saker om oss själva, är att vara i konflikt med andra, hur obehagligt det än är.

Vi ska bara se till att det verkligen handlar om vår utveckling, så att vi inte omedvetet kastas in i andras utveckling och strider, titt som tätt.

Men som jag nämnde i början, så är jag nästan alltid villig till att hjälpa andra i deras större lärdomar, för jag vet att det alltid ger mig något tillbaka.

Till exempel när någon har mist någon eller blir allvarligt sjuk.

Jag ställer även upp, när andra behöver spela ut sina känslomässiga mönster för att djupare förstå sig själva, trots att min personlighet ibland hamnar under attack.

För jag har varit igenom det så många gånger att jag nu vet, att det alltid klaras upp, förutsatt att jag gör mitt energimässiga arbete under tiden.

Det handlar helt enkelt om att gå så djupt jag kan, in i mig själv.

Hitta in till det ställe där jag kan överge mig till händelsen, och där jag på intet vis försöker kontrollera den.

För så snart jag försöker att kontrollera narrativet eller hur den andre ser på mig, så skapar jag nya knutar i konflikten.

När en sådan storm kommer…för det känns verkligen som en riktig storm, när vi känner oss orättvist behandlade, missförstådda och/eller oälskade av någon… då är Ögat i stormen, din bästa vän.

Men om vi kan hålla oss centrade i stormens öga, se båda parters perspektiv samtidigt som vi arbetar med vår förståelse av händelsen, bedarrar stormen snabbare. (Enligt min direkta erfarenhet)

Jag har upplevt många gånger att efter några timmars energiarbete, där jag löst upp all anklagelse, skam och skuld- från min sida…får jag ett samtal eller sms som visar att den andre släppt på konflikten samtidigt.

För, konflikter handlar aldrig om den andre parten, det är enbart ett sätt för oss att förstå oss själva, på ett djupare plan.

Efter ett sådant samtal, stryker jag det från min hågkommelse och stänger det avsnittet av min livshistoria, medvetet.

För som jag skrev tidigare, vårt Högre Jag älskar att uppleva sig själv genom oss, när vi stiger i vår medvetenhet. Men går vi ständigt tillbaka till minnet av händelsen, så sänker vi vår medvetenhet igen.

Men jag har dock inte alltid varit god till det.

Mitt sätt att lämna en konflikt när jag var yngre, var att lämna relationen helt, och lägga så mycket avstånd mellan den andre parten och mig själv som möjligt.

Det var min misstro till människor i det stora hela, som styrde mitt sätt att vara.

Min upplevelse var att människor inte förstod alla signaler som de sänder ut, och att deras omedvetenhet kunde skada mig.

Men efter att jag lärt mig att ha mer tillit till den mänskliga delen av mig själv, så har jag också lärt mig att snabbare finna försoning med andra.

För det enda som kan skada mig, är min omedvetenhet, inte andras. 😊

Med Lampan Evigt Tänd.

Jenny