Varför konspiration är separation

För några veckor sen hade jag ett intressant samtal med en god vän. Vi pratade om den spirituella konspirationsteorin som blomstrar i Sverige nu. Där frågan, om varför så många människor fortfarande är fullständigt omedvetna om det som pågår i samhället bakom ridåerna, kom upp. Att de flesta inte ser att vi blir och hur vi blir manipulerade av staten på olika sätt samt hur media konstant vill hålla oss i oro och rädsla.

Jag ser det ju inte helt så men jag vet att det är ett perspektiv många bär med sig och kände därför att det var ett viktigt ämne att skriva om i mitt första inlägg, för att ge ett annat perspektiv på det.

So here goes

Innan jag går in i detalj över hur jag, ifrån ett enhetsperspektiv, ser på konspiration, är det viktigt att förtydliga att den här typen av konspirationstankar och medvetenhet är en viktig del i vårt mänskliga uppvaknande. Det är människans väg att ta tillbaka sin egen kraft, att äntligen stå upp för sig själva och sin rätt till egna val. Det här inlägget är enbart till för att ge en annan vinkling på det som många kallar Sanningen. Den Djupa staten, den dolda agendan, Mörkret vs Ljuset.

Inte för att det inte är sant, för självklart finns det en sanning i det här perspektivet. Men sanning är inte statisk, den är föränderlig och skiftar från ett perspektiv till ett annat. Sett utifrån det enhetsperspektiv som jag är och har, så går det inte att separera mörkret från ljuset, eller det som är dolt från det som är belyst.

För att förstå det behöver vi gå tillbaka till den absoluta början av Skapelsen, då allt var en enda stor potential. Mörker, enbart ljus som setts som från havets vågor var tillgängligt, allt var sovande, allt var stilla i vila, allt i sin ännu ej fulländade potential. Den Första skapandekraften, som tills nu enbart funnits i sin egen in- och utandning, sjöng nu sig själv plötsligt vaken, till ljudet av sin egen önskan av att förstå sig Själv.

Vid uppvaknandet kastades denna enda och eviga fråga ut i Universum:

Vem är jag?

För att förstå sig Själv behövde Skapandekraften sträcka sig utanför sig Själv och därav kom den första punkten att bli två. Plötsligt skapades Polaritet, ett plus och ett minus och i mitten av denna polaritet fanns Neutralitet – Skapandekraften, Självets mittpunkt.

Nu kunde Skapandekraften se sig Själv utifrån en punkt utanför sig Själv, vilket för Skapandekraften var som att se sig Själv i spegeln.

VEM ÄR JAG?

kastades ut och det svar som evigt ekar tillbaka är

JAG ÄR!

Den här dansen är början på det eviga kretslopp som driver Universums expansion och utveckling än idag. Det är viljan att förstå sig Själv som leder oss till det vi är idag och det vi kommer att bli. När vi förstår att vi alla är utsprungna ur samma aspekt, ut ur nyfikenheten som tillhör den Första Skapandekraften, så vet vi att det inte finns något mörker eller ljus. Det finns enbart ett plus och ett minus, en uppbyggande energi och en nedbrytande energi.

Varför behövs det?

Utan den nedbrytande energin så lever en aspekt i evig tid med samma perspektiv, med samma önskningar, samma upplevelser och erfarenheter. Utan död stannar snart Universums utveckling. Det är som att vi människor skulle leva för evigt, utan att dö och utan att uppleva nya fysiska personligheter. Våra erfarenheter skulle minska, vår utveckling skulle avstanna. Tänk på hur vi människor blir när vi åldras, vi stannar ofta vid det som är oss kärt och känt, vi slutar att vara nyfikna och äventyrliga.

"Konspirationstankar och medvetenhet är en viktig del i vårt mänskliga uppvaknande"

Den nedbrytande kraften i Universum är enbart det och inget annat. Det är vad som är på den andra sidan av hävstången. När den ena sidan är uppåt är den andra sidan neråt och omvänt.

Vår rädsla för mörker är inte spirituellt utan biologiskt nedärvt i oss, det stammar ifrån den tid vi levde efter solens och månens ljus. Vi arbetade när det var ljust och höll oss inomhus när det var mörkt, för det var rovdjurens tid. Vi kände oss mer sårbara i mörkret. Genom tid och missförståelser så har människan stämplat mörkret till att vara ondska när det egentligen bara är frånvaro av ljus.

Vi är alla i Universum som syskon som kommer från samma ursprungsfamilj, i olika skepnader och olika stadier av utveckling. Det är lätt för oss i fysiska kroppar att bli harmfulla över vad de andra gör och säger, men den universella sanningen är att vi är dem och de är vi.  En dag kommer vi alla att slänga våra fysiska och eteriska skepnader och inse att de blott var en illusion, en chimär, enbart till för Skapandekraften att förstå sig Själv. För oss som själar att förstå oss själva.

När vi vet det förstår vi också att det som krävs för att Skapandekraften ska förstå sig Själv och utveckla sig, är många varierande perspektiv. Det betyder många aspekter av samma ande, klätt i olika kostymer, arter, raser, kön, och olika trossystem. Det blir också lättare att förstå att alla religioner, alla folkslag, alla åsikter, alla kontrastrika tankar och känslor behövs för att skapa variation. För att spegla Skapandekraften ur olika aspekter och ur olika vinklingar.

Men det betyder också att vi inte behöver känna oss harmfulla över att någon annan på toppen styr och manipulerar oss, för dem är oss- vi är dem. Det är enbart ett uttryck av det masskollektivas sätt att uttrycka makt och kontroll i sitt inre, som speglar sig i det yttre.

När vi människor äntligen ger upp vårt självfördömande, samt nedtryckningen av vår egen person, drivet av våra överlevnadsrädslor av makt och kontroll, då kommer den yttre makten och kontrollen också att försvinna. Varken förr eller senare.

Utifrån en ren fysisk aspekt så finns det ingen ljusagenda som arbetar för ljuset, för att förinta mörkret. För det som är ljust är inte i strid med det som är mörkt. Det är en missförståelse. Utan arbetet sker mer på ett spirituellt plan, där balansen mellan plus och minus nu börjar att balansera sig. Den eviga vågskålen som nu häver sig mot mitten. Detta sker enbart för att vi nu mer och mer tillåter det att ske.

Det finns även en annan aspekt som är viktig att förstå och det är att reinkarnationshjulet som utvecklingsprocess nu är helt avslutad. Vi börjar därmed processen med att sammanfoga fjärde och femte dimensionen med den tredje. (Men mer om det i ett senare inlägg).

Det betyder att vi inte kan ta vårt äldre emotionella bagage med oss eftersom vibrationen av en negativ känsla är för tung för att följa med upp i den högre vibrationen, som utgör fjärde och femte dimensionen. Vi är därför tvungna att låta den energi som länge härskat på jorden, driven av vår inre överlevnadrädsla, makt och kontroll, att komma upp till ytan. Det gör den i vår samhällsstruktur likväl som i våra personliga liv.

Den visar sig i våra personliga liv, bland annat genom att vi nu tittar utåt på alla andra och pekar finger på dem som vi anser har styrt och kontrollerat oss. Vi glömmer att tre fingrar fortfarande pekar inåt.

Att se och uppmärksamma konspiration i vår fysiska omvärld föder bara mer separation. Eftersom vi då blundar för det spirituella faktum att vi alla hänger ihop, som en enda stor organism. Enkelt sett – en enda ursprungsfamilj som består av en oändlig mängd antal syskon. Syskon som i sin tur valt att lämna Skaparkraftens källa vid olika tidpunkter. Vi bär alla samma ursprungliga DNA.

Vägen till JAG ÄR – är vägen som alltid leder dig inåt och aldrig utåt.

Men vägen utåt kan vara en bra början, för att se vad det egentligen är som pågår i vårt inre. Det är bara viktigt att veta att vi aldrig var menade att stanna i det yttre perspektivet utan att det enbart ska vara drivkraften som får oss att leta, för att finna vägen till vårt JAG ÄR, som leder oss inåt.

Det har tagit lång tid för mitt Högre aspekt och min fysiska personlighet att finna koherensen mellan tanke, själ och materia. Mina guider har genom mitt liv visat stort tålamod och alltid varit uppbyggande och uppmuntrande, även vid stunder då det fysiska livet här på jorden tyckts mig alltför tungt och svårt. I naturen har jag funnit mitt tempel, genom djuren har jag lärt mig att vara människa.

För att förstå mitt uppdrag i det fysiska har jag lärt mig att avkoda emotioner hos mig själv och andra. Jag har lärt mig att lyssna för att se själen bakom det fysiska och upptäcka var vi ibland går vilse mellan tanke, själ och materia. En kreativt, skapande människa är i koherens och det är vårt naturliga tillstånd.

Att förstå vad Skapandekraften är har alltid varit lätt för mig och nu när jag förstår vad det är att vara människa på jorden är jag redo att dela den, och vad jag är, med andra.

/Jenny

---